Dag efter dag blir bara jobbigare och jobbigare. Jag orkar inte längre. Men där, när jag som mest behöver det, kommer en solstråle och lyser upp min gråa dag. Hon lyser med allt sitt ljus på mig och får mig att känna en gnutta hopp. Det ordnar sig nog, trots allt.
En sann vän är en vän som finns där, när du minst anar det. En vän som bara dyker upp och räddar dig när du faller. Det är en sånn vän som gör att jag känner att jag vill och måste fortsätta kämpa, det är jag rentutav skyldig att göra!
Det handlar bara om en enda sak - min inställning. Jag måste ändra min inställning till saker här i livet, jag måste ta tag i dem ur en annan synvinkel. Jag måste brinna för det jag gör. Att se allt negativt, kommer att orsaka negativa konsekvenser, men om jag istället skulle se de små positiva sakerna och verkligen lyfta fram dem, då skulle även konsekvenserna bli mycket mer positiva.
Jag har beslutat mig för att börja tänka annorlunda. Att ta lärdom av det jag gjort, att utvecklas. Det är det enda sättet att nå bortom stjärnorna. För det är där, det är där som livet börjar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar