Faktum är att det inte är de där STORA sakerna i livet som gör det värt att leva. De är de där små, små ögonblicken som lyser upp dagen, som när någon ler mot dig t ex. Idag var jag hemma hos en väldigt betydelsefull person som jag inte har träffat på jättelänge. Hon fick mig verkligen att tänka om gällande en del saker. En kram och några värmande ord... minnen... Nu känns det bättre faktiskt. Sen förra måndagen började jag på allvar kämpa mot mig själv, mot min ätstörning. Jag mår mycket bättre fysiskt, men ju bättre jag mår fysiskt, desto sämre mår jag psykiskt, och tvärtom. Det är så SJUKT jobbigt. Vart finns balansen liksom?
Det blev inte så mycket pluggande idag för min del, jag hade ingen motivation överhuvudtaget. Jag orkar helt enkelt inte. Det är för tråkigt, min hjärna känns som gröt. Jag vill bara göra roliga saker. Nu är det ju självklart så att allt inte alltid kan vara kul här i livet, men efter helgens högskoleprov tycker jag att jag förtjänar lite vila.
Om en stund skall jag se "Tonårsliv" på vilken-kanal-det-nu-var, sen skall jag sova, jag är rätt trött faktiskt.
Ha en skön kväll!
Kramkram <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar