Jag är GALET trött på allt och alla. Det känns som att ingen förstår mig, inte ens jag själv. Varje gång jag ställer mig framför spegeln står där en person, men, vem är hon? Jag känner henne inte, vet inte vad hon vill mig, varför kan hon inte bara gå sin väg och lämna mig ifred. Suck... Jag vill bara vara lycklig, är det så mycket begärt?
Till och med lärarna märker att jag mår skit. Idag var det två stycken som frågade mig hur jag mådde, jag var ärlig och sa att det inte var så bra. Varför ljuga, jag kan inte dölja det längre. Jag måste verkligen bli frisk nu! Jag kan inte leva ett liv med ständiga tankar på mat, ångest och träning. Jag älskar mat samtidigt som jag hatar det, jag är verkligen rädd för mat. Det är djävulens uppfinning, en syndig njutning.
Lova att aldrig börja trixa med maten (typ äta GI och banta), det kan gå så himla fel och du kommer att ångra dig resten av ditt liv!
Ta hand om DIG!
Kramkram <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar