Diamonds are a girls best friends.

Hehe.. Rubriken har egentligen inte ett skit med inlägget att göra, men en sak är helt säker. Jag var allt annat än galmorös som 14 åring ute i bushen. Jag var inne i en slags kris. En mörk, djup och jobbig period. Vem är jag? Varför, varför finns jag? Varför, just jag?... M.m, m.m... Jag var deppig dygnet runt, ingen fattade någonting och jag låste in mig i mitt rum med musik, dagböcker och datorspel.

Det som spelades var främst My Chemical Romance, System of a Down, Mindless Self Indulgence, Within Temptation, Green Day, Autopilot Off och Evanescense. Vid den här tidpunkten hade jag även gått in på Wicca spåret på djupet, för det lockade mig så oerhört mycket (för er som inte vet vad det är, google it).

Några av favorit låtarna var Helena, The Ghost of You, Vicinity of Obsenity, Heroin m.m... Gosh, d var tider det.

Helt sjukt bra skiva! Me loves it!

Och till alla er haters därute. Jag skiter i om ni tycker att jag är emo, för ja, jag kanske är lite emo, vad vet jag, och till alla er som tycker jag är en tönt - jag ÄR en TÖNT, så, nu slipper ni kommentera.

Tinky whinky, POOOOOOO.