Läskigt.

Jag berättade nyss halva mitt liv i kommentarsfältet på en känd blogg. Vet inte varför jag gör det egentligen, men jag e fan inte ensam om att vara skräckslagen för denna jävla "framgångs hysteri" som pågår här i världen. Tänker tyvärr inte gå in på mer, för man får ju inte vara för personlig, då kan ju t ex en arbetsgivare hitta det å ba "amen hon e sämst, DON'T PICK HER". Det är faktiskt något jag HATAR. Att döma någon för typ deras e-postadress och för att personen har en blogg. Testat att läsa och lära känna personen?? Min e-post är skittöntig, jag vet, men se det som en person med humor istället likom?!!! Bloggen bevisar på att jag är bra på att uttrycka mig i ord! DÄR SER NI! SÅ LÄGG NER.

Jag kommer ALDRIG ändra min e-post för en sådan sak. Jag kommer heller aldrig att avsluta min blogg, om jag nu inte mot förmodan skulle vilja det i framtiden av någon anledning. Fast det e tvek på den alltså... Jag har skrivit dagbok så länge jag kan minnas. Att ta bort min blogg vore som att ta bort en del av mitt liv, eller som att typ ta en av mina gamla dagböcker och sätta eld på den. DET VORE HEMSKT! Bloggen för mig är ett ställe där jag kan uttrycka mina innersta känslor, även om jag inte alltid kan förklara allt i detalj, pga... ja... det jag skrev ovan.

Jag hoppas iaf att ni tycker att det jag skriver är intressant läsning, även om inte alla inlägg är det kanske hehe. Fast egentligen är det skitsamma, det enda som spelar någon roll är att jag mår bra, och du också.

Tack för mig.