Utbränd.

Börjar få onda aningar, kommer bli helt utbränd och långtidssjukskriven innan jag är 25 om jag fortsätter såhär *djupt andetag*. Måste verkligen sluta stressa, jag mår inte bra någonstans. Alla säger "amen sluta stressa bara", jaha MEN HUR?! Det är liksom inte så att jag går runt å ba "Åh vad jag älskar att vara ett sönderstressat nervvrak!" X_x... JAG MÅR SKIT! Jag måste ha hjälp för att reda ut det här, jag vet inte hur jag ska klara det själv. Pressen är helt enkelt för stor. Jag gick hem från jobbet idag. Jag hade kramp i magen, dunkande huvud och jag ville bara spy. Är det såhär livet ska kännas när man är 20 bast och ändå har fått en hyfsat bra fot i arbetslivet?!! Dessvärre tror jag att det är många med mig som känner såhär. Vi vill alltid vara på topp, oavsett vad vi tar oss an, och det kan i värsta fall ta knäcken på en. I skolan var jag den supersmala, vältränade och MVG-barnet. Jag vet att folk var avundsjuka, men redan då mådde jag skit. Jag hade ätstöringar och ångest så jag bara önskade att jag kunde somna och aldrig vakna igen, jag fattar inte själv hur jag orkade hålla tempot så jävla högt. Antar att jag har en vilja av stål. Jag kan springa tusen mil, bestiga världens högsta berg och göra saker som jag aldrig trodde jag skulle våga. Allt detta, för att jag är en seg jävel som fan inte ger upp förrän jag har nått mitt mål. Nuförtiden har jag börjat bli lite mer osäker på mig själv när det gäller vissa saker. Jag kan ju faktiskt inte vara bäst på allt, det märkte jag när jag började jobba som säljare första gången, och det bröt ner mig totalt. Hur jävla mycket jag än kämpade, de 12 timmarna jag jobbade flera dagar i veckan... Jag blev aldrig bäst. Visst jag var inte sämst heller, helt ok, nollade aldrig, men jag slog inga rekord heller.

Den stora frågan jag ställer mig är. Vad vill jag egentligen med mitt liv? Självklart vill jag klättra på karriärsstegen och få pengarna att rulla in. Jag vill jobba med projekt, möta nya människor, mingla och stråla i mitt bästa sociala jag. För jag älskar verkligen att göra nya kontakter, varenda människa är unik och SJUKT intressant. Jag funkar ihop med de flesta, det är sällan jag ogillar någon så att jag tar avstånd, jag är nog lite för snäll på den fronten ibland också... Men men...

Jävlar, har redan skrivit en halv bibel typ... Ville bara att ni skulle få lite mer koll på läget om vem jag är och varför jag ibland inte uppdaterar så mycket. Dels för att jag ibland inte känner någon inspiration, men mest på grund av alla måsten. Jag vill skriva för att jag VILL, om ni förstår vad jag menar. Det skall inte vara ett tvång.

Jag hoppas i alla fall att ni, som jag, är nöjda med den här bloggen, kom gärna med förslag på förbättringar eller synpunkter, eller varför inte något klokt råd?

Tack för att ni följer mig. Jag vet att jag inte är ensam därute.

Kärlek från mig till ER!