DET är något som inte alla vet om mig. Jag har ställt ut marsvin, haft rasmarsvin med stamtavla å hela köret. Det var faktiskt väldigt roligt, alla var så golliga å gowsiga.
Mitt första marsvin hette Fluffy. Han var beige med en vit virvel i pannan och en vit bläs. VÄRLDENS sötunge! Han vann sin första utställning (till min stora förvåning). Han var inte ett marsvin, han var min lillebror, världens sötaste skitunge. När jag var ledsen slickade han bort mina tårar, när jag ropade på honom så kom han direkt å han pep så gulligt... *snyft*... Jag saknar honom... Usch nej nu börjar jag grina...
Mina andra marsvin hette Domino (egentligen Sågstugans Eletto) och Pål Plutt (Egentligen Sågstugans Filo). De var SKITSÖTA, men jag hade VERKLIGEN inte samma relation till dem som till Fluffy. Det är det som känns så hemskt... Fluffy var verkligen som min lillebror, medan de andra marsvinen var typ som.. Jaa.. "bekantingar".
Här är iaf en bild på mina golliga Meerschweinschen (Domino å Pål Plutt), som tyvärr inte längre finns i livet.
Önskar att jag hade älskat er lika mkt som "Flaffy" (som alla sa haha)....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar